.

Som rubriken lyder, precis sett klart en sån otroligt fin film! Handlar om en häst som blir köpt av en fattig bonde av hans allra sista pengar för det var något speciellt med den hästen. Men tanken va ju att han skulle köpa en arbetshäst, hans fru blir såklart besviken men hans son Albert blir överlycklig för han har haft ögonen på just den hästen enda sen födseln, och han döper han till Joey. Joey som är till hälften fullblod ses inte som arbetshäst men Albert som tämjer och uppfostrar Joey gör ett otroligt jobb med honom och dom lyckas tillsamman plöja en stenig åker...
Men så kommer ju "war" in i bilden och Alberts far säljer Joey till armén för att ha råd att ha kvar gården, och där börjar Joeys äventyr från ett lugnt stillsamt liv på en gård i England med Albert dras han in i första världskriget... Och Albert lovar sin älskade häst att han ska hämta hem honom.
I filmen efter deras avsked träffar Joey en annan häst som även blir en typ av bästa vän, dom håller ihop och lär samt stöttar varann enda in i slutet...

Det fina med filmen är att handlingen är så otroligt bra och realistisk! Den är stark, känslofull och är en riktigt gråtfilm för dom som verkligen är fast med hästar, djur eller bara såna som gillar gråtfilmer.

Kan säga att ja satt å grät nästan regelbundet för de var sorgligt sen fint och slutade så som man vill att det ska göra, Joey och Albert hittar varann på krigets sista dag och får tillslut fara hem igen till gården hemma i England

Det är en film som jag starkt rekomenderar och kan verkligen ses av alla! Även er pojk/flickvän som inte alls är intresserad av hästar, för den handlar om så mycket mer!  Se den!

Det här är ingen vanligt dag för det är min födelsedag :D

Usch, riktigt riktigt jobbiga veckor har jag haft nu sen min kära vän försvann... allt det har ju innebärt att jag har inte vilja se en häst på flera veckor! Alla har ju olika sätt att dämpa sorger, dock så känner jag mig så otroligt elak mot G för jag inte har varit och pysslat om henne varje dag! Sen så under julhelgen tog jag mig i kragen och åkte dit o pussade på henne och gav henne äpplen å morötter, va 2 tjejer som blev glada att se varann, kändes så skönt att se att man va ihåg kommen och fick ett glatt "hej" av henne, kom fram till öppningen och va så kelig och mysig, kände direkt i hjärtat att jag saknat henne.

Dock så har jag ingen sadel som passar just nu, bara en dressyr sadel och jag tycker verkligen inte om att rida i dressyrsadlar, så har inte varit mkt till ridning tyvärr... men nästa helg ska dom prova ut en ny sadel åt henne så det kommer bli jättebra tror jag! Dock så kan jag inte medverka i den provningen... innan jag ens hade någon aning om att sadelprovaren skulle komma så hade min pojkvän bokat in en helg uppe i Åre till mig och han.

Sen så ska det bli skönt nu när träningarna ska dra igång igen så jag får hjälp från marken och inte sitta å klura ut problemen själv, inte för att ja anser att vi har problem ihop, menade mer att utvecklas tillsammans, så årets mål och planer är ju att vi ska bli det perfekta teamet, jag har inte bråttom att komma ut att tävla eller nåt sånt, vill hitta känslan, och komma tillbaka till min gamla form.

Och så hoppas jag på ett körkort rätt snart, så jag faktiskt kan ta mig till stallet när jag vill istället för att sitta å vänta på att nån kan köra mig.

Men 2012 kommer nog bli ett kanon år!  just wish me luck!



Fisen <3